Efter fackelskenet rött på svettiga ansikten
Efter den kyliga tystnaden i örtagården
Efter ångesten bland klippor och stenar
Ropen och skriken
Fängelse och palats och eko
av vårens åska över avlägsna berg
Han som levde är nu död
Vi som levde är nu döende
Om vi har lite tålamod
2 kommentarer:
Shit, va djupt och fint det dära var. Och fin bild, härligt hår! Kram Julia
www.bagladies.webblogg.se
Hmm det var en speciell dikt men riktigt bra.
Ha de gott ni två bloggare :)
Skicka en kommentar